This is the end, my only friend, the end…

Nä nu tar jag och avslutar den här bloggen! Enough is enough som somliga säger. Vi får se vad som händer i framtiden, för jag gillar att skriva (även om det ofta blir blaj och nonsens av det). Inte alls omöjligt att det blir nån annan blogg nån gång, men det får komma när det kommer.

Tänker tillbaks lite på något av de första inläggen. Där skrev jag en detaljerad plan för de kommande tre åren i mitt liv. Det var musikskola, Sätergläntan och en massa annat. Det blev inte så, men det blev bra ändå. Och, som jag ofta får påminna mig själv, det är aldrig försent för nånting!

Vill ni nåt finns jag på facebook och i verkligheten.

Ajöss och tack för fisken!

//Micke

Lite hat mot iTunes, musik och Enslaved.

iTunes har raderat 6Gb musik från min iPod. Tack för det. När vi ändå är inne på musik så får jag hinta lite om att Slingerbult, detta folkrockens flaggskepp har tre spelningar inbokade framöver. Det ni! Mer om det nån annan gång.

På tvspelsfronten blir det bara Enslaved: Oddysey to the west. Ett riktigt trevligt spel. Man får hoppa runt, klättra och banka på robotar i den färggladaste postapokalyptiska värld jag hittills sett i ett spel. För egentligen är det rätt konstigt att postapokalypsen alltid gestaltas som betonggrå/grusbrun, det första som händer när människorna decimerats till en parentes är att växtligheten återerövrar världen (kika på dokumentären Aftermath). Kontrollen är smidig och inte allt för avancerad. Och precis som alla andra som spelat detta spel säger, ansiktsuttrycken på huvudkaraktärerna Trip och Monkey är något av det bästa jag sett.
Storyn då? Jovars, Monkey, den storvuxna apliknande enstöringen som man styr vaknar upp på en fångsttransport. Plötsligt skakas farkosten av explosioner och börjar störta. Orsaken till kraschen är Trip, en teknikspecialist, som ser sin chans och shanghaiar Monkey (elektriskt hundkoppel ungefär) för att få hjälp att ta sig hem. 
Hittade mitt ex på tradera för typ 200 spänn, och det är det väl värt.

Ett beslut och lite annat.

Har tagit beslutet att lägga ned studierna. Efter att ha kikat på allt som skall göras i kursen känner jag att jag inte hinner med helt enkelt. Det går åt rätt mycket tid redan nu och i mitten på april kommer jag ju inte ha så mycket tid alls kvar. Så, för den här gånge, ajöss skolan.
Det känns lite sorgligt, att vara tillbaka på 100% jobb, men det får vara så nu. Slingerbulten kommer ta mer tid framöver också, för det börjar röra på sig minst sagt.

Nu till det nördiga:
Har läst klart Kraken och hoppat vidare på Lev Grossmans The Magicians. En Harry Potter för lite äldre. Har stora likheter med just Harry Potter och Narnia, men det är inget man hymlar med (karaktärerna i boken har läst HP de med). Jag gillar det, återkommer när jag är klar med den.

Film har det också blivit, ”Get Low” med bl.a. Robert Duvall och Bill Murray. Den handlar om eremiten Felix Bush, en surgubbe som alla har hört historier om men ingen känner. Han känner att döden nalkas och bestämmer sig för att anordna en begravningsfest där han själv ska deltaga. Fin film i långsam takt, med humor och värme. Robert Duvall spelar gröndjävulskt bra. Rekommenderas!

Titta han skriver!

Jag ger mig inte, bloggen är som en envis gammal gubbe som bara blir äldre och svagare, men vägrar dö! (kanske för att nån elak släkting är ute efter arvet).

Here we go again.

Det läses en hel del, dock rätt så sakta. Gillar inte att läsa fler böcker samtidigt, så nu läser jag tre böcker parallellt (ej studiematerial inräknat). Först ”På Y-fronten intet nytt”, en bok om manlighet och vad som gått fel. I och med att jag ska bli pappa har jag börjat intressera mig mycket för genustänket och känner att mitt barn inte ska behöva växa upp och tvingas in i nån mossig könsstereotyp roll bara för att passa in i andras knastertorra bilder av hur man ska vara. Jag gillade ”På Y-fronten…”, kanske gör författaren några lite väl billiga poänger ibland och humorn känns lite forcerad. Budskapet däremot är helt rätt och det skapar eftertanke på hur man egentligen beter sig, hur invant tänk sitter så djupt att man inte ens reflekterar över det.

Bok nummer två är en faktabok om Idéhistoria. Blev lite sugen på det ämnet och det visade sig vara väldigt intressant, dock kommer jag inte att ge mig på att ”recensera” den. Skriver recensera inom citationstecken då jag kommit fram till att jag är värdelös på att just recensera. Jag bara plitar lite om böckerna istället.

 

Bok nummer tre, Kraken av China Miéville. Inte klar med den än och har hållt på allt för länge. Nog för att Miéville använder utbroderat språk, men den här tar nästan priset. Har länge trott att min engelska varit riktigt bra, men här är det ord i var tredje mening som jag måste slå upp. En liten summering av handlingen: Billy Harrow jobbar på ett museum i London där den stora attraktionen är en Architeuthis Dux, en jättebläckfisk i en formalintank. En dag är bläckfisken borta, squidnapped! Billy dras in i en härva av sekter, magi och apokalypser som staplar sig på hög. China Miévilles fantasi vet som vanligt inga gränser och hans skapelser är helt fantastiska. Han uppfinner många nya egna ord och skriver på ett finurligt sätt. Tyvärr lite för finurligt kanske, då jag ofta känner att jag missar detaljer. Är ni bättre än mig på engelska så är den väl värd att kolla upp.

Nästa gäng böcker på tur som ligger och väntar på mig på bokia är Lev Grossmans ”The magicians” och Paolo Bacigalupis ”The wind up girl”, två riktigt kritikerrosade böcker, den ena en mer vuxen version av Harry Potter, den andra postapokalyps. Får se om jag slänger in lite mumintroll mellan för att få läsa lite på svenska.

Rasputina

Ny intressant musik dyker ju inte upp allt för ofta längre, därför är det extra skönt att överraskas totalt när man sitter och kikar bland kompisars playlister på spotify. Senaste fyndet för mig heter Rasputina, en grupp/soloartist som gör cellobaserad (men även banjo, dulcimer och slagverk)  musik med makabra historiska texter om bl.a The Donner Party och teorierna om att det fanns jättar i Amerika. Rasputina ligger lite i samma ven som 16 HP/Woven Hand och den senaste skivan ”Sister Kinderhook” släpptes i år och är den 10:e i ordningen (medräknat livesläpp och ”soloalbum”). Fantastiska melodier och Melora Creagan stämma är spöklikt vacker på ett sinnessjukt sätt.

Fem dubbelhakor av fem möjliga! :))))))

För övrigt vann jag idag boken ”Svenska Kulter” på bloggen Spektakulärt. Uppgiften bestod i att skriva ett julrim, så jag fattade gåspennan och plitade ned följande:

”Från Anders Fager och hans penna
I mörk juletid ja´ ger dig denna
Ur tomtens säck, ondskan sprids likt syfilis
Sagor av skräck, passar fint till skinka av gris
Blod och ond bråd död bland dina julklappar
Lika behagligt som att stå under fallande istappar
Så smyg ifrån släkt som doftar glögg och gammal tweedkavaj
Och kom ihåg ´yet with stranger aeons, even Death may die´”

Jag gratulerar mig själv till mina lyriska framgångar och tar tag i en ny dag (med Rasputina i hörlurarna).

John Ajvide Lindqvists nästa bok

John Ajvide Lindqvists nästa bok är en novellsamling som heter ”Låt de gamla drömmarna dö”. En av novellerna är en epilog till ”Låt den rätte komma in”. Släpps i Januari.

Bäbisroundkicks!

Kände av lilla bäbisens judochops genom mamma Elins sakta växande mage för första gången! Så häftigt! Det finns ju faktiskt nåt där inne! Utropstecken!!! Det nya arbetsnamnet på bäbisen är Kråkan, och det tackar vi Elins bästa kompis Therése för.

Hon har tyvärr inte fått några weirdo cravings man kan skratta åt än, bara ett trist sug efter grönsaker och frukt, vilket iofs är bra, men inte så humoristiskt.

På nördfronten: Spelar Fallout New Vegas som är riktigt schyst men samtidigt väääldigt buggigt. Detta är mycket konstigt då New Vegas har samma motor som Fallout 3, och där fanns det färre buggar. Iallafall, postapokalyps at its finest, action, humor och spänning i ett.

Installerade även Scummvm på min androidtelefon, så nu kan jag lira Monkey Island vart jag än befinner mig! 🙂

Von Trapp

Förra julen fick jag sånglektioner av min kära Elin. Har tagit ut två av dem och har två kvar som jag ska ha på fredag kl. 12. Har övat på fyra låtar, varav tre jag valt själv.

Blind Melon: No Rain
Guns n´Roses: Sweet Child o Mine
Foo Fighters: Times like these
och
Sonia Aldén: För att du finns

För övrigt läser jag The Passage av Justin Cronin. Den är i stort sett fantastisk. ”Vampyrer” som INTE glittrar i solskenet. Våldsamt och postapokalyptiskt. Mumma!

Magen växer!

Elins mage börjar faktiskt visa tecken på att innehålla något mer än spenat, en liten spänd kula som ibland verkar ge från sig morseliknande ryck. Själv är jag fortfarande väldigt avslappnad inför det hela, antingen har jag inte fattat ännu eller så är det bara så att jag är redo.  När det kommer till bäbisutrustning har vi fått löfte om att få låna en barnvagn.

I torsdags var vi på vår första husvisning. Det kommer inte att funka att bo kvar i vår lilla tvåa allt för länge när battingen anlänt, tre trappor utan hiss är inte att leka med och att det bara finns asfalt, betong och tegel runt om är inte roligt för en toddler att leka på. Det var en gammal förrådslänga byggd 1929 som blivit omgjort till radhuslägenheter. På bilderna såg det fint och rymligt ut, på plats visade det sig vara mycket mindre och med tveksam planlösning. Vi letar vidare.

På nördfronten har det hänt lite saker. I lördags hade vi brädspelsträff i Sjömanskyrkan, runt 15 nördar och en massa brädspel. Lirade en hemmagjord version av Talisman korsat med Vampire, Ticket to Ride (som var förvånansvärt spännande och roligt, trots avsaknad av vapen och monster) samt ännu ett hemmagjort spel vid namn One Hit Wonder som var bland det roligaste jag någonsin spelat. Det gick ut på att man spelade en manager för ett band och med hjälp av kort konstruera bandnamn och låttitlar för att sedan se om de blivit en hit eller inte. Min sleazelåt ”Below the snail trail of my lesbian woman” slog dock inte. Ser fram emot att få testa det här spelet mer.

Har haft ett återfall av Mass Effect 2, avslutat det utan några förluster och sen farit runt och letat efter de få uppdrag som finns kvar på det outforskade världarna. Det är så bra, så jävla bra! Har kommit fram till att musiken är det som påverkar mig mest, det elektroniska Vangelisdoftande soundtracket för tankarna till 80-talets science fictionstorheter. Jag älskar´t!

Börjar närma mig slutet på George RR Martins Clash of kings äntligen, får jag säga. Tyckte att första boken var fantastiskt bra rakt igenom medan den här tar fart efter först 350 sidor. Det är fortfarande bra, dock lite segare än föregångaren. Martin verkar bygga upp för några rejäla cliffhangers även denna gång, så det blir till att läsa bok tre när jag orkar och har tid. Tänkte försöka ha läst böckerna innan serien kommer ikapp så att säga.

Nästa bok till rakning blir först en kort liten bok som jag fått av Vännen Kitte, ”Hit och dit men ganska långt bort”. Det ska bli riktigt skönt med en bok som man kan läsa ut under en eftermiddag istället för de två månader det tagit mig att komma igenom Martins tegelsten. Efter ”Hit och dit…” siktar jag på Justin Cronins ”The passage” som jag bara hört gott om. En till tegelsten om postapokalyps, science fiction, vampyrer och otäckheter.

Walking Dead vol. 4, Fables 3-6 etc.

De senaste dagarna har det varit musikteoriplugg och serieläsning på schemat. Musikteorin har gått in i ett nytt svårt skede och jag tycker att jag är dum i huvudet igen. Förra gången gick det över, så förhoppningsvis gör det det nu med. Ofullständig Dominantseptima, smaka på det, ofullständig dominantseptima. Det är många regler att hålla reda på, för många.

På seriefronten gick det bättre. Hittade del 3-6 i serien Fables. Den handlar om sagovarelser som tvingats ta sin tillflykt till ett kvarter i New York då deras hemland blivit invaderat och ockuperat av The Adversary. De här fablerna har mer med Bröderna Grimm än Astrid Lindgren att göra. Det är våldsamt och blodigt (Guldlock har blivit en vapenälskande revolutionär t.ex) och de magiska vapnen används flitigt.

Fick även hem samlingsvolym 4 av The Walking Dead. Fullkomligt älskar den serien, men den här delen var bland det tyngsta jag läst i serieväg, och då menar jag INTE att den var seg. Förbered er säger jag bara…

Har så där lite lagomt efter sista anmälningsdag sökt kurs för nästa termin. I och med den annalkande nya familjemedlemmen får det bara bli en 25% kurs, Introduktion till spelprogrammering i C#. Har inga stora idéer om att bli spelprogrammerare, men det vore roligt att kunna slänga ihop lite små fulspel som man kan tvinga på sin kompiskrets.