The killing joke

Hämtade ut en beställning på Bokia igår, The Terror och The Killing Joke.

killingjoke

The Killing Joke har lovprisats på flera ställen och då det är Alan Moore som sitter bakom spakarna så var jag tvungen att kolla in den. Det är helt enkelt en serie där Batman går ännu en rond mot Jokern. Dock är det väldigt brutalt, välskrivet och samtidigt sorgligt. Jokerns ursprung förklaras kort och historien visar även Barbara Gordons första steg (ho ho ho) mot att bli Oracle. Det mest oväntade för mig var att nästan känna någon sorts sympati för Jokern mot slutet. Rekommenderas varmt!

terror

The Terror av Dan Simmons utspelar sig 1845 under John Franklins expedition för att finna nordvästpassagen. Deras skepp frös fast i isen och alla omkom av blyförgiftning från konserverna eller skörbjugg. Iallafall om man ska tro de officiella rapporterna. Den här boken handlar om vad som egentligen hände. Nånting lurar ute i snöstormen och tar mannarna en efter en. En nätt liten bok på 938 sidor.  

I övrigt besökte jag optikern för att ta steget in i glasögonormarnas värld. Glasögon är ohemult dyrt, eller egentligen, det är ju bågarna som är ohemult dyra. Glasen har jag inga problem att betala för, men bågar, små böjda metallbitar för 1900 spänn! Och anledningen är att de är designade av nån jävla jeppe.

”De är ju faktiskt designade, det är ju inte bara nån som hittat på hur de ska se ut!” som någon ovis kvinna/man sa nån gång.

Annonser
Published in: on oktober 14, 2009 at 8:15 f m  Comments (4)  
Tags: , , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://bergatroll.wordpress.com/2009/10/14/the-killing-joke/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. The Killing Joke är nog den enda Alan Moore serien som jag gillar som helhet. The Terror har jag också funderat på, så nu väntar jag och ser vad du tycker (:

  2. Idag på litteraturvetenskapen så pratade vi om att både T.S. Eliot och Harry Martinson gör otroligt mycket alusioner och referenser till andra böcker i sina verk men att de gör det på helt olika sätt. Martinson gör det rätt subtilt och man behöver inte veta vad han refererar till för att förstå vad han vill säga medan Eliot verkar briljera med hur beläst han är, lite ”haha, jag är smartare än dig!” typ och det är ungefär så jag tycker att skillnaden mellan Gaiman (som jag ju älskar) och Moore är. När jag läser serier av Moore får jag bara intrycket att han vill visa hur mycket han har läst och hur smart han är, men inte på ett snyggt sätt som Gaiman gör utan på ett irriterande och hermetiskt sätt.

    Oj vad långt det blev, förlåt! Poängen var i alla fall att ja jag har läst League och Watchmen och annat och jag tycker ändå inte om Alan Moore för att jag tycker att han är för sluten och dryg.

  3. Ja precis…i Moore’s serier så känns det som att man utesluts och missar saker om man inte har läst det som han refererar till, Gaiman’s serier är mycket lättare på det sättet eftersom referenserna inte behövs för att förstå historien men om man förstår referenserna ger det mervärde.

    Jag tror att man antingen verkligen ogillar Moore’s sätt at skriva eller tvärtom gillar det väldigt mycket (:

  4. haha!

    Älskar dina ordval!

    ”Jeppe”

    😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: