Slutet på en era.

Den här veckan går jag ut rollspelsskolan. Jag började nån gång när jag var 13 år fyllda och vi nördigaste killar i klass 7E bestämde oss för att lira lite rollspel. Efter noga övervägande valde vi Mutant Rymd. Valet baserades endast på det faktum att tenngubbarna som hörde till hade enorma vapen och rustningar.

Vi spelade och blev fast.

Först spelade vi hemma hos varandra, 5-6 finniga colaberoende nytonåringar med påbörjade halvintellektuella banor, sittandes i soffor, ockuperandes vardagsrum. Fraser som ”Jag hugger!” och ”Det kommer en man fram till er på värdshuset, han har ett förslag.” kastades åt höger och vänster. Vi var unga, äventyrslystna och alldeles för fulla av fantasi för att hänga med de ”andra” och dricka oss fulla på folköl. Vi avverkade spel på löpande band.

Kheelataar , fantasy (förkastades rätt snabbt p.g.a krångliga regler, trots att damen på framsida av boxen hade minimalt med kläder samt ett stort svärd). Det fick ge plats för det mycket enklare och populärare Drakar och Demoner. Mutant (där alla spelade stridsrobotar som föredrog bodycount framför IQ). KULT gjorde sin entre och skakade om vår värld. Kunde man verkligen skriva som de gjort i spelböckerna? Det var ju fullt med kött, blod och ångest. Det kunde man tydligen, och vi stortrivdes.

Vi skaffade en egen lokal att hänga i, så medan fotbollskillarna och hänga-efter-fotbollskillstjejerna befann sig i Järbos ungdomsgård Holkan så satt vi i vår bunker inom Yllefabrikens trygga tegelväggar. Vi skaffade oss en kyl och fyllde med läsk. Dagen efter visade det sig att kylen var en frys och alla läskflaskor hade spruckit. Vi skaffade därpå en riktig kyl och vätskebalansen hade aldrig varit så god som då.
Det spelades på, och till slut var alla för gamla för att bo kvar i Järbo, så föreningen lades i dvala, lokalen städades ur och vi skingrades till spelgrupper över hela landet. Jag hamnade i gävle och speltorka. Efter några år fick jag kontakt med stadens nördpatruller genom Helgon.net och sen var vi igång igen. Spel en gång i veckan oavsett väder. Det var intriger både i spelet och i verkligheten, men jag har stortrivts.

Den här veckan spelas sista partiet för min del. En efter en har folket bytts ut ur den ursprungliga gruppen och jag är den siste av originalsättningen att lämna skutan och låta någon ta min plats. Det känns vemodigt, jag kommer att sakna det, vet inte när, eller ens om jag kommer att spela igen. Det finns så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet.

Det blir, som spelare Sara nämnt, lite som en skolavslutning. Den blomstertid nu kommer, alla uppklädda och förväntansfulla/rädda för vad som händer när sommarlovet tagit slut och den nya skolan börjar.
Det här är slutet på en era, och början på en annan. Vem vet, kanske barbaren Gogdan, smeden Tristan Järnnäve eller upptäcksresande astronomen Lawrence Jonson uppstår likt fågel fenix ur askan? MIna framtida barn lär ju inte få komma undan iallafall.

Jag: Skogen ligger tyst omkring dig, lägereldsrök låter sig förnimmas i den varma sensommarluften. Daggen glittrar på backen i månens sken. Plötsligt tornar en enorm varelse upp sig framför er, det ni först trodde var en förvriden gren på en enorm död trädstam visar sig vara en klubba försedd med rostiga spikar i handen på en grönsvart rese. Vad gör ni!?
Knodd1: Men Pappa jag vill inte! Linus och Tobbe ska ner till stranden och bada och jag vill följa!
Jag: Jag tror inte du förstår allvaret i situationen. Det är en blodtörstig rese som vill slå er till guck och stjäla allt ert guld! ROOOOOOAAAAAAAAAAAAAARRRRRGGGGHHHHH!!!!
Knodd1: *suck* Nu går jag pappa, du får leka med dina tenngubbar med brorsorna.
Jag: Jaha, men då får inte du vara med och dela på skatten sen!
Knodd1: Hej då!
Jag: Okej, er vän Banduriana den våldsamma amazonkvinnan flyr ut i skogen mot stranden, ni är ensamma kvar. Resen närmar sig, svingandes sitt dödsbringande vapen.
Knodd2 & 3: Agoooo gu gu guuuu *dreggel*
Jag: Nej stoppa inte resen i munnen! Den gamla humbrolfärgen är nog inte så bra för magen! Och dregla inte på spelarens guide! Älskling! Tvillingarna försöker inte ens spela! Jag går och sätter mig med ett soloäventyr istället!

Ett möjligt scenario, eller som vi rollspelsnördar säger, ett äventyr!

Annonser

The URI to TrackBack this entry is: https://bergatroll.wordpress.com/2008/06/10/slutet-pa-en-era/trackback/

RSS feed for comments on this post.

5 kommentarerLämna en kommentar

  1. Först Smäda: call of cthulhu stavas det!
    😉

    Sen.. Men.. men.. Huuuuuu! Du måste ju joina gruppen sen igen när du kommer till sans och inser att Gävle is the place to be, and the smöggrupp is the grupp to be in!

    Btw, Doomsday var ju helt über! Det har inte varit så skevt att gå på bio sen Planet Terror! 😀 😀

    Svar: Jo, jag har kunnat stava till det förut, men igår fick jag inte till det.
    Som skrivet, jag vet inte om eller när det spelas igen, kanske blir jag helt abstinensig och återkommer med buller och bång och kastar min ersättare hals över huvud åt helvete för att återta min plats, eller så flyttar jag till dalarna för att föda upp kråkor och äta lingon. Man vet aldrig =)

    Och ja, Doomsday sparkade mitt arsle rejält. Det var skönt att de körde på i 180 utan att tänka allt för mycket, det är inte ett oscarsbidrag vi vill se, utan en fet homage till allt vad Mad Max heter!

  2. Can you say ”kuh-THOO-loo”?

    Herregud sicket vackert inlägg. Jag blir alldeles varm av all nostalgi. Bra jävla jobbat Lindström!

    Men jag förstod aldrig riktigt varför du lägger rollformuläret på hyllan?

    Första gången vi lirade var f.ö. dagen efter skolavslutningen i 7an. Jag skulle egentligen inte varit med men tillfrågades på en bildlektion veckan innan, efter att Stefan G dragit sig ur. Vi var hemma hos dig på Svadenvägen 11C. Mutant Rymd. Vi fattade inte reglerna och köpte egenskaper på samma sätt som färdigheter och förundrades över att vi inte mötte ngt egentligt motstånd.

  3. John: Ah, lite detaljer hade ramlat ur mitt minne, att Gunnarsson ens var påtänkt för sådan tankeverksamhet…

    Anledningen till att formuläret hamnar på hyllan är brist på tid. Det är helt enkelt svårt att hinna med allting jag vill göra, och nåt måste prioriteras bort, dock behöver detta inte vara slutet såsom så, kommer med största säkerhet att spela igen, men inte på ett bra tag då för mycket annat intresserar mig mer för tillfället.

    Och jo, när vi väl fick automatvapen blev det svårt, då de baserades på vad vi hade i smidighet vilket inte gav oss mer än 30% träffchans (däremot sprang vi 100 meter på under 6 sekunder =)

  4. Allt har sin tid, och likt Ingemar Stenmark måste man sluta medans man är på topp. Men skam på regelfusket. Själv fuskade jag inte alls, om man slår tillräckligt många gånger med tre sexsidiga tärningar så får man 18 förr eller senare. Tro mig.

  5. Andreas: Fusk? Vi fuskade inte… medvetet. Det lät helt ok för oss att ha 30 i SMI 🙂

    Minns en sekvens där vi skulle möta gängledaren i fängelsehålorna på Asteroiden Kirkwood. Han hade 19 i SMI och var således en rejäl badass. Vi blev inte särskilt imponerade och med hjälp av en skiftnyckel klubbade vi honom likt en säl.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: