Sitter och är lite nostalgisk. Tänker tillbaka på en plats jag saknar. Första gången jag gjorde bekantskap med Lindsberg utanför Falun var när vi var där och spelade med mitt gamla band Galder. Där bodde det ett gäng halvhippies och vänstermänniskor med skön attityd och fantastiska matlagningskunskaper. Betalningen för giget var en otrolig vegetarisk buffé vars like jag ännu inte upplevt igen.
Lindsberg var från början ett mentalsjukhus har jag för mig, men gjordes på 70-talet om till ett hippiekollektiv.
Det ligger avsides ute i skogen med fantastisk utsikt.
Andra gången jag åkte dit var i samma ärende, spelning med bandet. Den här gången blev det katastrof då vår nyckelharpare var totalt aspackad och klantade bort allt. Men det var roligt ändå.
Sedan ville det sig inte sämre än att jag fick en fling med en dam som flyttat dit, så under 2006 spenderade jag lite tid där igen. Samtidigt spelades filmen ”Den nya människan” in just i det huset, och vi smög omkring i kulisserna när filmteamet var helgledigt. (Trailer: http://www.sonetfilm.se/zino.aspx?articleID=733&clip=1).
Just under den perioden började mitt nya jag födas så smått, fick upp ögonen för Sätergläntan och tanken på att försöka förändra min livsituation.
(Lindsberg)
...en delikatess i Dalsland. 
Men stället finns väl kvar? Kan du inte åka dit igen?
Svar: Klart jag kan! Och ska, nån dag. Det är ju ett vandrarhem också, och ett billigt sådant 🙂
Sätergläntan. Ah. Jag blir lycklig så fort jag ser det skrivet någonstans. Stället är toppen, söker du inte hit efter Tobo så… så… äh, klart du söker.
Svar: Jo, jag måste nog söka dit. Sen om det blir direkt efter Tobo eller om jag måste ut och turnéra med Slingerbulten får vi se 🙂