Jaha, jaha, här skrivs det inte mycket igen.

Jag har:
Haft möte med folkmusikföreningen. Det var skoj, vi var hemma hos mig så jag fick dona fram fika och visa upp mitt hemman. Julfest med Ranarimkonsert den 27:e i Hillegården, Gävle. Inträde 50 spänn för medlemmar, 60 spänn för icke medlemmar (och då ingår medlemskap). Insläpp kl. 19.

Spelat Machinarium tillsammans med Elin. Det kan mycket väl vara årets bästa spel tillsamman med Batman. Det är ett Indiespel där man styr en liten robot som försöker förhindra ett terrordåd i staden där han bor. Detta spel är skapat av ett team på några få personer och med en budget på 1000 dollar. De har skapat ett mästerverk i all sin enkelhet. Lite samma känsla som när man spelade Braid. Enkelt och genialiskt på samma gång.

Tatuerat mig igen. Mer svampar, kvistar å sånt därnt skit som jag gillar. Gjorde väldigt ont mot slutet. Och precis som vanligt hävdar folk att det inte gör ont att tatuera sig. Får man 60000 nålstick i minuten genom huden ska det göra ont, annars har man nervfel.

Påbörjat The Terror av Dan Simmons. En tegelsten på 936 sidor om Sir John Franklins misslyckade expedition för att finna nordvästpassagen. With a twist! Texten är väldigt lättläst och samtidigt griper den tag i en från första sidan. Is, snö och elände, perfekt vinterläsning.

Vi såg 9 i lördagskväll. Baserad på en animerad kortfilm av Shane Acker så har Tim Burton och Timur Bekmambetov sett till att det blivit en långfilm. Acker står fortfarande för regin.
Den var riktigt jäkla snygg, kanske inte så väldigt smart men ändå underhållande. Alla som älskar karaktärsutveckling och sånt därnt djupt kan ju titta på nåt annat.

Dags för en liten utvärdering av min kostomläggning. Har gått på LCHF i 67 dagar nu och resultatet är en mycket gladare mage samt en viktnedgång på 5kg. Jag kommer att köra vidare på det här, dock kanske inte lika strikt som tidigare, vill jag ha en påse godis nån gång i veckan så kan jag kosta på mig det. Viktnedgången har varit lite ojämn ibland, t.ex kg nummer 73 låg jag på i 32 dagar, medan andra bara tagit några dagar, kanske en vecka.

Beror nu viktnedgången på att jag stoppat i mig massor av fett eller att jag låtit bli fika, godis och skräpmat? Inte en aning, men det känns bra iallafall.

Saxat från www.johnajvide.com.

Ur skogen hörs ett skrik, en enda lång och utdragen sinuston, ett alldeles rent E.
Under en kantarellrunda gör den avdankade svensktoppsartisten Lennart ett obehagligt fynd. I en slarvigt nedgrävd plastpåse finner han ett livlöst spädbarn. När flickan efter konstgjord andning vaknar till liv visar hon sig ha en unik röst. Lennart tar med henne hem och bestämmer sig för att hon ska få förbli orörd, oförstörd. Instängd i källaren ska flickan, som får namnet Teres, bli den rena musiken och meningen med hans liv.
Samtidigt växer en annan flicka upp i en småstad i Mellansverige. Teresa har svårt att få vänner och hennes enda väg ut ur isoleringen är via nätet. En dag ser hon en flicka som kallar sig Tora Larsson på Idol och blir trollbunden av henne. Hon söker kontakt och det visar sig vara Teres som uppträtt med en stulen identitet. Tjejerna blir snart oskiljaktiga och börjar göra musik tillsammans. De får en myspacehit och sakta förändras relationen. Teres tar emot tjejer hemma hos sig, sådana som sett videon och tagit kontakt med henne.
Så småningom börjar dessa flickor samlas utanför varghägnet på Skansen. Teres är deras centralpunkt, avgudabild och idol. Gruppen börjar se sig som en vargflock, och vill göra vad vargar gör.
Lilla stjärna är en berättelse om en övernaturlig röst, om idoldyrkan och vart den kan leda när idolen har ett annat mål med sitt kändisskap än det konventionella.
I Lilla stjärna för John Ajvide Lindqvist åter in skräcken i ett vardagligt Sverige, och mellan blodiga scener och höga toner är det de vuxnas svek och de ungas utsatthet som speglas i bakgrunden. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

Boken kommer att heta Lilla Stjärna.

Jag har varit fantastiskt sjuk. Jättesjuk har jag varit. Eller det har känts så iallafall. Nu är jag hyfsat frisk och tilbaka på banan igen. Har spenderat mina sjukdagar med att läsa läsa läsa, och kanske spela lite lira när jag orkat. The Scar av China Miéville är snart slut och den har varit riktigt bra den med. Inte lika bra som Perdido Street Station, men ändå riktigt bra. Next upp blir nog nåt kort på svenska, Attentatet i Pålsjö skog kanske? Eller PC Jersilds Efter stormen.

Håller på att dona lite inför folkmusikjulfesten som närmarna sig. Ranarim är bokade och klara, inträdet är 50 spänn. Den 27:e november smäller det.

Temperaturen har blivit låg nog för att ta fram min favoritjacka. Vinterjackan also known as Kramjackan. Det känns som att man hela tiden får en kram när man har den på sig. Fantastisk!

Nu till nåt helt annat. Min chef är bra. På en fikarast namedroppade han Total Recall och nyligen kom han in en morgon och började diskutera foliehattar, diverse hårdrock och vilken tur det är att UFO-sverige ordförande är en skeptiker. Mer sånt!

I övrigt är det nu officiellt att jag ska ta tjänstledigt för att göra något roligt (plugga musiklära) istället för att jobba. Happy times!

Bara en lägesrapport:

Helgen har varit bra, maskerad på fredagen där jag klädde ut mig till Mr Gosh, den olykligt kära påshuvudsmannen från Lenore. På lördagen var det 30-årskalas i sandviken hos Genssy. Det åts, det spelades.
Söndagen var det rollspel, Mutant; Undergångens Arvtagare. Det var roligt men samtidigt ovant. Vi gick igenom ett helt äventyr på diplomati. Hade vi spelat samma modul för 15 år sedan hade vi lämnat ett spår av döda kroppar efter oss. Antar att man utvecklas.

Idag ska jag handla mat, spela på den numera fungerande medeltidssäckpipan, laga mat, kanske läsa lite och slutligen se på Kanal 5:s nya såpa Ullared. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Citatet ”Jag har varit i mer än 20 länder men Ullared slår allt.” gör att jag bara måste se det. Jag ska gotta mig i white trash och foppatofflor. Mmmm, självspäkning!

Jag har ingått en pakt med mig själv. Inget slösurfande och minimalt med datorspel framöver, det tar helt enkelt för mycket av den tid jag inte har. Så igår hann jag med att träna, läsa, baka bröd (LCHF-varianten), göra eget jordnötssmör (inte så väldigt LCHF, men så länge man bara har det som smaktillsats är det ganska OK) samt skriva en sida i min nya dagbok.

På läsfronten är det China Miévilles The Scar som gäller fortfarande. Har kommit ca 150 sidor in och än så länge är den rätt lugn, men samtidigt gillar jag det skarpt då det är kul att bara läsa om Miévilles fantastiska värld. Det är steampunk, det är magi, det är Remades (brottslingar som fått kroppsliga modifikationer som straff), det är musköter, pirater, spöken, havsvidunder, stulna oljeriggar (om det nu är olja de pumpar upp?), det är kulturer, språk och historia. Kort sagt, det är världen Bas-Lag och jag älskar´t!

Den sammanlagda läslistan för 2009 pekar mot 18 böcker vilket är ett rekord för mig. Köpstopp gäller dock då jag har minst 6000 sidor böcker som ligger på hög och väntar.

Starcross – Philip Reeve
Angriparen – Andy McNab
Naiv.Super. – Erlend Loe
The Graveyard Book – Neil Gaiman
Kunzelmann & Kunzelmann – C-J Vallgren
Toffs bok, med kommentarer av Muham Bentson – Kalle Dixelius
Nattfåk – Johan Theorin
Shadows in the mist – Brian Moreland
Alchemy of Stone – Ekaterina Sedia
Norrlands Akvavit – Torgny Lindgren
Vem älskar Yngve Frej – Slas
Perdido Street Station – China Miéville
Whitechapel Gods – SM Peters
A Game of thrones – George RR Martin
The Affinity bridge – George Mann
Styggelsen – Amanda Hellberg
Ondvinter – Andreas Björkelid

Den här bloggen började med ett långt inlägg som handlade om att jag skulle förändra min livssituation. Då jag länge vantrivts på mitt jobb och alltid längtat efter att lära mig nåt nytt hade jag stora planer. Det blev inte riktigt som jag tänkt. Utbildningen jag sökt blev inställd och jag flyttade ihop med min kärlek istället. Jobbet var kvar.

Idag pratade jag med min chef och berättade att jag vill jobba mindre och börja plugga nåt jag gillar istället.  Han var väldigt positiv och förstående (det är fantastiskt det där, mina bästa vänner på jobbet är mina chefer…) och tyckte att jag gjorde helt rätt.
Har kollat upp kurser på Uppsala Universitet och de har Musiklära och lite andra spännande kurser som man kan läsa på distans.

Det här känns bra!

-

I övrigt då? I lördags besökte vi Oktoberstämman i Uppsala och hade skitkul! Johannes och jag hade vevlirejam i två timmar och fick säga ”Det är en vevlira” och ”Ja, det är lite som en nyckelharpa ungefär, fast med ett hjul.” ungefär 9 gånger. Sen var det konsert med Malin Foxdal, Esbjörn Hazelius och BOOT. Det var så jävla bra att jag hade ramlat av stolen om det funnits plats, eller för att citera Elin, ”jag rös så mycket att jag fick ont i huvudet”.

På söndagen var det mest slappande som gällde. På kvällen såg vi Zombieland, en riktigt mysig zombiefilm. Om ni inte är dödscineaster med ögonen riktat mot naveln så rekommenderar jag den varmt.