Jaha, jaha, här skrivs det inte mycket igen.

Jag har:
Haft möte med folkmusikföreningen. Det var skoj, vi var hemma hos mig så jag fick dona fram fika och visa upp mitt hemman. Julfest med Ranarimkonsert den 27:e i Hillegården, Gävle. Inträde 50 spänn för medlemmar, 60 spänn för icke medlemmar (och då ingår medlemskap). Insläpp kl. 19.

Spelat Machinarium tillsammans med Elin. Det kan mycket väl vara årets bästa spel tillsamman med Batman. Det är ett Indiespel där man styr en liten robot som försöker förhindra ett terrordåd i staden där han bor. Detta spel är skapat av ett team på några få personer och med en budget på 1000 dollar. De har skapat ett mästerverk i all sin enkelhet. Lite samma känsla som när man spelade Braid. Enkelt och genialiskt på samma gång.

Tatuerat mig igen. Mer svampar, kvistar å sånt därnt skit som jag gillar. Gjorde väldigt ont mot slutet. Och precis som vanligt hävdar folk att det inte gör ont att tatuera sig. Får man 60000 nålstick i minuten genom huden ska det göra ont, annars har man nervfel.

Påbörjat The Terror av Dan Simmons. En tegelsten på 936 sidor om Sir John Franklins misslyckade expedition för att finna nordvästpassagen. With a twist! Texten är väldigt lättläst och samtidigt griper den tag i en från första sidan. Is, snö och elände, perfekt vinterläsning.

Så vad har jag haft för mig då? Jo jag har lagt mig under nålen igen.

Vi tog en bild av mig själv med liran och sen var det ”bara att göra en större näsa” så hade vi ett troll istället.

Träningsvärk i benen och lite tatueringsvärk på ryggen. Annars allt peachy.

Tatuerade alltså i går, det gjorde ont, värre än vanligt. Gjorde lite blandat smågodis till ett grovt rabatterat pris. Det gick bra ett tag, kunde t.o.m sitta och läsa The road (vilken är riktigt bra by the way, av författaren till No country for old men), men till slut blev det för mycket. Aj aj.

Åkte hem, vrålhungrig, och kastade i mig lite för mycket makaroner och falukorv. Kroppen sa ifrån i stil med ”Nej, nu har du fixat ett jättesår på ryggen, inte en chans att jag lägger energi på matsmältning” och detta resulterade i toalettbesök, skakfrossningar och tidigt sänggående. I samma veva myntades uttrycket ”Ynkälskel” (känns som en avlägsen släkting till Pälsängern fast mycket finare, vad säger ni om det akademiker som läser det här?), vilket är ett litet fint djur som är väldigt ynkligt för tillfället, med andra ord jag.

Woven Hand i spelaren idag.

Så här ser det ut efter senaste körningen.

Dagar utan godis, chips och läsk: 5

Nu har jag legat under nålen igen. Trollet vid stenbordet börjar få lite färg.