Om man räknar med den här onsdagen är det tre dagar kvar. Sen blir det åka av. Mest Ford Eskort, eller Röda Blixten som den också kallas.
Röda Blixten fick övningsåka lite i helgen redan. Först tog jag tåget till Borlänge och plockades upp av Elins mamma Iréne. Möter Elin i Torsång där hon och pappa Alf donar med Blixtens stereo som inte riktigt vill vara med (demensen hindrar den från att komma ihåg förinställda radiostationer).
På lördagen far vi mot Stjärnsund medelst långsam körning på dalarnas småvägar. Det är såå vackert där, varför är det inte så vackert i Gästrikland för? Vad tänkte gästrikarna på? Funkis?
Efter nån timmes kryssande anländer vi i fina Stjärnsund, som nu för tiden endast är känt för det hemska som hände där för några månader sedan.
Vi går på bruksmarknaden och köper lite bröd (bakat i vedugn mind you) och honung av två bröder (den ena stammade, den andra skelade, båda bröt med en blandning av gotländska och amerikanska fast de kom från Dalby). Citronhonungen är guddomlig, livsfarlig!
Vi handlar även lite på lanthandeln och sätter oss sedan på en bänk vid vattnet, omgiven av idyll och fågelbajs. Himlarna varslar om stundande oväder och vi sätter oss i bilen, fäller ned sätena och somnar till regnets smatter mot taket.
Nån timme senare går vi och tittar på den vackra kyrkan, läser på gravarna och fantiserar om människoöden. Framåt 18 beger vi oss mot smedjan, kön är redan lång när vi kommer fram. Sofia Karlsson är populär även här.
Konserten är magisk, och trots att jag nyligen sett henne i Gävle så känns det som en ny spelning. Alla i bandet är utbytt utom Sofie Livebrant och den där trumslagaren från Bazaar Blå (som för övrigt körde ett kromatiskt solo på sin tamburin igen, sällan man hör sånt jubel efter ett solo). Jag och Elin rysnjuter konstant i nästan 3 timmar. Hon är fan bäst. Gideon från Quilty imponerar på ett irländskt inslag och ståbasisten drar av ett solo med hakan (han spelar visst i Östen med Resten, vilket kanske förklarar en del). Tre extranummer senare får vi träffa Sofia och får en skiva signerad. Hon är väldigt liten och väldigt trevlig.
Sent i sommarnatten far vi vidare med Der Rote Blitz mot Hälsingland och sommarstugan i Lingbo. Runt midnatt är vi framme och allt är tyst, det enda som hörs är aspens löv i vinden.
På söndagen äts det frukost på en stor sten vid vattnet och jag hinner med att kasta årets första kast med haspelspöet. Inte ett napp, men det gör inget.
Åker in till Carl-Ers (eller Östervik, eller Farfars, kär gård har många namn) och möter farfar och pappa nere vid bryggan. De har fiskat och dragit upp två gäddor vilka farfar genast sätter niven i och rensar. Storasyster med tillhörande familj dyker även de upp.
Åker och handlar lite i Ockelbo (och avsaknaden av röddreadade bikerlokförare är total).
Under ett stilla regn gör jag och Elin årets första dopp och vattnet är inte fullt så kallt som befarat. Det grillas, myses och allt är så där bra som det kan vara ibland. Efter maten dyker riksspelemansfarbrorn upp tillsammans med sin riksspelemanshustru och några gamla skrythistorier får en ny vinkling (pappas välkända ”Jag vann en löpartävling trots ett brutet nyckelben” belyses i nytt, aningen mindre smickrande ljus 
). Innan de åker igen spelar de på sina ko och bockhorn och det är magi. Hinner tjata till mig en beställning på ett bockhorn så jag ska försöka föra traditionen vidare.
Söndagen är också bara bra. Frukost tillsammans med storasyster, smultronplockning (fick ihop 2 och ett halvt strå) och sedan får vi testa kokt gädda (smakade helt ok). Åker åter mot Gävle och avslutar dagen med att baka en Pollykaka, så min avhållsamhet från godis har nu farit all världens väg.
Good riddance!
