Ny bok från John Ajvide Lindqvist

Saxat från www.johnajvide.com.

Ur skogen hörs ett skrik, en enda lång och utdragen sinuston, ett alldeles rent E.
Under en kantarellrunda gör den avdankade svensktoppsartisten Lennart ett obehagligt fynd. I en slarvigt nedgrävd plastpåse finner han ett livlöst spädbarn. När flickan efter konstgjord andning vaknar till liv visar hon sig ha en unik röst. Lennart tar med henne hem och bestämmer sig för att hon ska få förbli orörd, oförstörd. Instängd i källaren ska flickan, som får namnet Teres, bli den rena musiken och meningen med hans liv.
Samtidigt växer en annan flicka upp i en småstad i Mellansverige. Teresa har svårt att få vänner och hennes enda väg ut ur isoleringen är via nätet. En dag ser hon en flicka som kallar sig Tora Larsson på Idol och blir trollbunden av henne. Hon söker kontakt och det visar sig vara Teres som uppträtt med en stulen identitet. Tjejerna blir snart oskiljaktiga och börjar göra musik tillsammans. De får en myspacehit och sakta förändras relationen. Teres tar emot tjejer hemma hos sig, sådana som sett videon och tagit kontakt med henne.
Så småningom börjar dessa flickor samlas utanför varghägnet på Skansen. Teres är deras centralpunkt, avgudabild och idol. Gruppen börjar se sig som en vargflock, och vill göra vad vargar gör.
Lilla stjärna är en berättelse om en övernaturlig röst, om idoldyrkan och vart den kan leda när idolen har ett annat mål med sitt kändisskap än det konventionella.
I Lilla stjärna för John Ajvide Lindqvist åter in skräcken i ett vardagligt Sverige, och mellan blodiga scener och höga toner är det de vuxnas svek och de ungas utsatthet som speglas i bakgrunden. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

Boken kommer att heta Lilla Stjärna.

Sjuk så sjuk.

Jag har varit fantastiskt sjuk. Jättesjuk har jag varit. Eller det har känts så iallafall. Nu är jag hyfsat frisk och tilbaka på banan igen. Har spenderat mina sjukdagar med att läsa läsa läsa, och kanske spela lite lira när jag orkat. The Scar av China Miéville är snart slut och den har varit riktigt bra den med. Inte lika bra som Perdido Street Station, men ändå riktigt bra. Next upp blir nog nåt kort på svenska, Attentatet i Pålsjö skog kanske? Eller PC Jersilds Efter stormen.

Håller på att dona lite inför folkmusikjulfesten som närmarna sig. Ranarim är bokade och klara, inträdet är 50 spänn. Den 27:e november smäller det.

Kramjackan.

Temperaturen har blivit låg nog för att ta fram min favoritjacka. Vinterjackan also known as Kramjackan. Det känns som att man hela tiden får en kram när man har den på sig. Fantastisk!

Nu till nåt helt annat. Min chef är bra. På en fikarast namedroppade han Total Recall och nyligen kom han in en morgon och började diskutera foliehattar, diverse hårdrock och vilken tur det är att UFO-sverige ordförande är en skeptiker. Mer sånt!

I övrigt är det nu officiellt att jag ska ta tjänstledigt för att göra något roligt (plugga musiklära) istället för att jobba. Happy times!

Mr Gosh, Säckpipa och Ullared

Bara en lägesrapport:

Helgen har varit bra, maskerad på fredagen där jag klädde ut mig till Mr Gosh, den olykligt kära påshuvudsmannen från Lenore. På lördagen var det 30-årskalas i sandviken hos Genssy. Det åts, det spelades.
Söndagen var det rollspel, Mutant; Undergångens Arvtagare. Det var roligt men samtidigt ovant. Vi gick igenom ett helt äventyr på diplomati. Hade vi spelat samma modul för 15 år sedan hade vi lämnat ett spår av döda kroppar efter oss. Antar att man utvecklas.

Idag ska jag handla mat, spela på den numera fungerande medeltidssäckpipan, laga mat, kanske läsa lite och slutligen se på Kanal 5:s nya såpa Ullared. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Citatet ”Jag har varit i mer än 20 länder men Ullared slår allt.” gör att jag bara måste se det. Jag ska gotta mig i white trash och foppatofflor. Mmmm, självspäkning!

Change, Yes we can!

Den här bloggen började med ett långt inlägg som handlade om att jag skulle förändra min livssituation. Då jag länge vantrivts på mitt jobb och alltid längtat efter att lära mig nåt nytt hade jag stora planer. Det blev inte riktigt som jag tänkt. Utbildningen jag sökt blev inställd och jag flyttade ihop med min kärlek istället. Jobbet var kvar.

Idag pratade jag med min chef och berättade att jag vill jobba mindre och börja plugga nåt jag gillar istället.  Han var väldigt positiv och förstående (det är fantastiskt det där, mina bästa vänner på jobbet är mina chefer…) och tyckte att jag gjorde helt rätt.
Har kollat upp kurser på Uppsala Universitet och de har Musiklära och lite andra spännande kurser som man kan läsa på distans.

Det här känns bra!

-

I övrigt då? I lördags besökte vi Oktoberstämman i Uppsala och hade skitkul! Johannes och jag hade vevlirejam i två timmar och fick säga ”Det är en vevlira” och ”Ja, det är lite som en nyckelharpa ungefär, fast med ett hjul.” ungefär 9 gånger. Sen var det konsert med Malin Foxdal, Esbjörn Hazelius och BOOT. Det var så jävla bra att jag hade ramlat av stolen om det funnits plats, eller för att citera Elin, ”jag rös så mycket att jag fick ont i huvudet”.

På söndagen var det mest slappande som gällde. På kvällen såg vi Zombieland, en riktigt mysig zombiefilm. Om ni inte är dödscineaster med ögonen riktat mot naveln så rekommenderar jag den varmt.

Dagens blogg…

…får bli någon annan än min. Photobombed!

Tappa bort…

Jag skulle tappa bort min hjärna om den inte låg och klunkade skyddat innanför mitt skallben. Hämtade som sagt ut glasögonen igår och världen fick genast skärpa som Miominmiomios hugga-sönder-smedens-städ-svärd. Det kändes bra, jag var cool, jag hade glasögon och var inte rädd.

Imorse hittade jag inte på dem. Det tog ca 12 timmar att tappa bort dem. Hittade inte mössan heller som grädde på moset (helt i linje med LCHF! )

Vi repade igår igen. Låtarna börjar sitta jäkligt bra, nu är det bara en tidsfråga innan världsturnén. För eventuella nykomlingar: Http://www.myspace.com/slingerbult

***

Inget att skriva om idag direkt. Har spelat mycket Batman och tycker nu att det är årets bästa spel. Bara att springa omkring och leta efter Riddlers utmaningar är skitkul. Hittade Harley Quinns gamla kontor igår, fullt med Jokerposters och huvan till den gamla dräkten. Skoj skoj.
Hann med att träna och handla också, plus lite städning och att koppla ihop moraharpan med distpedalen.

Idag ska jag hämta ut mina nya glasögon och besegla mitt öde som glajjuggla. Stort.

Fick hem The Walking Dead Vol. 1 i fredags och sträckläste den i två omgångar. Volume 1 består av del 1-12 av serien och innehåller även lite bonusmaterial.
Zombies har tagit över världen. På ett sjukhus vaknar lantispolisen Rick Grimes upp efter en längre tids koma. Sjukhuset verkar övergivet, han påbörjar sin färd hemåt men blir snart överfallen av de levande döda. Väl hemma så får han reda på att alla övergivit sina hem för att bege sig till de större städerna då det anses vara lättare för militären att beskydda alla där. Rick ger sig av mot Atlanta…

Jag gillade Walking dead väldigt mycket. Det handlar till största delen om människors reaktioner på extrema situationer, hur vänner plötsligt blir fiender för att klara sitt eget skinn och sökandet efter ett nytt och säkert hem. Karaktärerna reagerar väldigt mänskligt och det är en fröjd att läsa, det är inga actionhjältar vi har att göra med.

Rekommenderas å de grövsta.

Tomma ord

Jag jobbar på en industri. Hur kommer det sig att så många här pratar så ofantligt mycket men inte säger nånting egentligen? Det är bara ljud som kastas fram och tillbaks. Sen ska det gärna skrattas åt sig själv eftersom ingen annan gör det och alltid följt av ett ”ijaaaaaa….”.

Ridå!