Den nya människan

Sitter och är lite nostalgisk. Tänker tillbaka på en plats jag saknar. Första gången jag gjorde bekantskap med Lindsberg utanför Falun var när vi var där och spelade med mitt gamla band Galder. Där bodde det ett gäng halvhippies och vänstermänniskor med skön attityd och fantastiska matlagningskunskaper. Betalningen för giget var en otrolig vegetarisk buffé vars like jag ännu inte upplevt igen.

Lindsberg var från början ett mentalsjukhus har jag för mig, men gjordes på 70-talet om till ett hippiekollektiv.
Det ligger avsides ute i skogen med fantastisk utsikt.
Andra gången jag åkte dit var i samma ärende, spelning med bandet. Den här gången blev det katastrof då vår nyckelharpare var totalt aspackad och klantade bort allt. Men det var roligt ändå.

Sedan ville det sig inte sämre än att jag fick en fling med en dam som flyttat dit, så under 2006 spenderade jag lite tid där igen. Samtidigt spelades filmen ”Den nya människan” in just i det huset, och vi smög omkring i kulisserna när filmteamet var helgledigt. (Trailer: http://www.sonetfilm.se/zino.aspx?articleID=733&clip=1).

Just under den perioden började mitt nya jag födas så smått, fick upp ögonen för Sätergläntan och tanken på att försöka förändra min livsituation.

(Lindsberg)

Frusna i tiden

http://www.widelec.org/stare_fotografie,id,1489.html

En sida innehållandes helt slumpmässiga bilder från tider som flytt. Vissa roliga, vissa hemska, och som den sista bilden längst ned, totalt hjärtskärande.

Tog länken från ”Mitt eget jävla narnia”-bloggen. Länk till höger ——>

MMM MMM MMM MMM

Dagens låt: MMM MMM MMM MMM med Crash Test Dummies. Har älskat den gruppen sen jag köpte min första CD, och det var ”God shuffled his feet” med ovan nämnda grupp. Det starkaste minnet jag kopplar ihop med den låten är en sommar då jag hälsade på hos buddy´o´pal John i deras stuga i Gammelboning. Vi lyssnade på den här låten, på Genesis liveplatta och ”Mr Jones” av Counting Crows, samt fiskade i ån där man alltid fick fisk. Skönt att ha ljusa minnen så här på mörka hösten.

Vägen till Gyllenblå

Det finns två serier som jag letat efter i stort sett hela mitt vuxna liv. Två science fiction serier som jag såg när jag var liten batting på runt 6-7 år och som har satt djupa spår. Kanske är det p.g.a dessa jag blev en nörd?

Först när internet gjort sitt intåg kunde sökandet påbörjas. Nån gång i början av 2000-talet lyckades jag hitta den första serien genom en förfrågan i ett rollspelsforum (så klart) och det visade sig vara den danska serien Crash som kom 1984 och handlade om Birger som upptäckte att hans rum kunde flyga ut i rymden.

 Den andra serien var lite svårare. Hade en hel del minnen från den, bl.a att det handlade om två barn som åkte till en planet genom att bli bjudna på körsbär av nån gammal gubbe, och att en av karaktärerna hette Galaxia. Efter en massa googlande och undersökningar så fann jag den till slut. ”Vägen till Gyllenblå” hette den, kom ut 1986 och hade fantastiska effekter a la SVT. I några av rollerna kan man se Liv Alsterlund och Erik Lindgren (mer kända för att ha spelat Lisabet i Madicken och Rasmus i Rasmus på luffen). Och igår hittade jag den sista pusselbiten, ett klipp på youtube. Så ta fram popcornen, dra ner persiennen, luta er tillbaks i datorstolen och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=JckkWecu-ao