Lunken

Då var man tillbaks i den gamla lunken igen. Inget nytt under solen, så jag knåpar ihop en årsbästalista för 2007.

 Musik:

*Sofia Karlsson – Sånger från vinden
*Malin Foxdal – Jag längtade
*Devin Townsend – Ziltoid the Omniscient

Film:

* Pans Labyrinth
* Stardust
* Planet Terror
* Children of men
* 28 veckor senare

Årets film i kategorin ”Så jävla dålig men ändå så jävla bra”:
Transformers (Alltså samma kategori som Independence Day och Starship Troopers)

Besvikelse: Type O Negative i Malmö

Tv-serie: Lost & Heroes

Konsert: Anders Ådin & Alban Faust i GBG

Bok: ”Dokument rörande spelaren Rubashov” av C-J Vallgren. (Jag vet att den släptes för massor av år sedan, men jag har inte läst nåt som släpptes 2007).

 Ja det var väl det…

The Malta Connection Pt. II

Sitter nu hos couchsurfhost Adrian och knappar. Han jobbar med film och har dinerat med Madonna. Vadret ar lite mulet och temperaturen ligger runt 15 grader.

Igar gled vi runt i Valetta hela dagen, myste i det fina vadret, at billig mat och kollade in the armoury. Gick pa bio pa kvallen och sag beemovie som inte alls var bra. Det var vi och en aldre farbror, men han gick i pausen.

Idag tog vi faval av Mario och Olga och har val inte planerat sa mycket alls. Ata lite paztizzi (den lokala snabbmaten, typ en sorts pirog med artor eller ricottaost i).

Anneli halsar sa mycket!

 Fennech Fennech!

The Malta Connection

Sitter hos var vard Mario i Qawra utanfor hufvudstaden Valetta.

Men vi tar det fran borjan:

Fredagen innan jag akte mot arboga for att mota upp travellermate Anneli sa kraschade min mage totalt. Proppade mig full med Imodium och hoppades pa det basta. Och det basta blev det. Vi akte fran en snostorm pa Skavsta till ett 20 gradigt Malta (egentligen skulle det vara kring 10 grader och regnrisk, men SMHI (Svensk Maltesiska Hydropologiska Institutet) har fel har ocksa. Solen gassade i stort sett hela dagen och en kraftigt overkladd Micke fick strippa.

Vi traffar upp Nicole som vi stamt traff med genom couchsurfing och hon ar hur trevlig som helst, kor runt oss i sin lilla bil och tillsammans med nagra av hennes vanner och en italiensk greenpeaceaktivist far vi se en massa oturistiga stallen och ata pa en lokal restaurang. Det blev Maltas specialitet, Kanin med strips. Smakar som kyckling…

Sen moter vi Mario och hans Vitryska fru Olga, dem vi ska bo hos de tre forsta natterna. De ar ocksa hur schysta som helst och bjuder pa mat (ca tre timmar efter den maffiga kanintalriken, matt matt).
Mario ar lugn och humoristisk, men verkar samtidigt ha temperament. Nar vi satt och fikade pa ett litet fik i Bugibba sa fragade jag lite om det var mycket trafikolyckor (det ar lite destruction derby har). Han svarade ja, och berattade om en liten incident nagra dagar tidigare ”If it would have been a younger guy I would have grabbed him, but this man was older so I just told him to go fuck his mother.”

Appropa svordomar sa ar malteserna mastare, tydligen forbannar man folk anda tillbaka till barnmorskan som hjalpte en ut ur mamma.

Sammanfattat: Skitschyrre! 

Luciamorgon

Högtiden Lucia, kommer som alla vet, från att vi firar Luciano Pavarottis efterlängtade bortgång. Ljusen i lucias krona symboliserar hans grava missbruk, han var påtänd hela tiden…

Nej nu började jag i fel ända känns det som. Har nyss tittat på luciafirandet från Zorngården på svt och det var rätt och slätt magiskt. En del sånger gick i folk/medeltidsstuket och då får hela jag ståpäls. När de sedan tar in Sofia Sandén (2:a på folksångerskolistan) att sjunga så löses jag upp i en våt fläck av glädje. Just nu rinner den här våta fläcken omkring på tangentbordet för att kunna skriva det här inlägget.
Det ska tydligen bjudas på glögg och lussebullar här på verket så dagen kan faktiskt bli helt ok, t.o.m innan jag kommit hem.

Annat i musikväg på svt i Jul:

Änglalik musik i Alhambra
På nyårsafton tar Loreena McKennitt, kanadensiskan med den änglalika rösten, med tittarna på en nattlig musikalisk resa genom keltiska ballader, berättande texter och höjdpunkterna från sitt senaste album ”An Ancient Muse”. Den magiska platsen för konserten är Spaniens moriska och medeltida metropol Alhambra i Granada. Loreena själv spelar harpa och piano och blir ackompanjerad av bland annat cello, irish pipes och hurdy gurdy. Musiken har en keltisk bas och är en mix av pop, folk och world med influenser från arabisk, grekisk och turkisk musik.
SVT2 sön 30 dec kl 23.45: Loreena McKennitt: Nätter i Alhambra

Vem kunde tro att det skulle visas vevlira på nyårsafton? Happy happy, joy joy!

Och slutligen en extra lussebulle till numera f.d ordförande i Försäkringskassan Inger Efraimsson som väljer att hoppa av sitt uppdrag då hon inte kan stå för den politik som regeringen för. Starkt och beundransvärt.

Strängstick

Fick en del gjort igår fastän jag egentligen inte gjorde nånting. Lagade indiska köttbullar med garam masalakryddad gräddsås och gurkmejfärgat ris. Det blev schyst, och det räckte till matlåda så jag får uppleva denna gastronomiska tillfredsställelse idag igen.
Satte på 6 nya resonanssträngar på nyckelharpan också, så nu har den en klang den inte kännt på säkert 10 år (morfar har inte varit så aktiv på spelarfronten). Så nu är mitt sovrum fullt med små vassa bitar av gamla strängar, såna där som gör så vidunderligt ont. När jag byter strängar på nåt instrument så är jag expert på att sticka mig under naglarna med vassa strängändar. Det är smärta det gott folk.

Dagens To-do:

*Prata med lärare D om ny privatlektion i nyckelharpism
*Öva lira och harpa
*Komma igång och läsa lite igen, har haft en boksvacka.
*Träna på nåt sätt, får sätta ihop ett hometrainingprogram. Nåt i stil med 10 lyft av förstärkare, knäböj med liten soffa, brödrostcurl för bicepsen o.s.v.

Dagens skivtips: Harv – Polka Raggioso

Noll koll…

Inte så mycket att skriva om idag egentligen. Sitter och försöker luska ut hur man stämmer resonanssträngar på nyckelharpan, men det verkar inte som att den gjort sitt intåg på internet än. Har ju bara ca 10 månader kvar tills jag börjar på Institutet och då kan det vara bra att ha lite koll.

Jag är rätt dålig på att ha koll överlag. Jag ägde t.ex en bas i några år utan att någonsin lära mig vilket märke det var, så jag brukade fråga mina bandmedlemmar när någon frågade. Musikteori överhuvudtaget verkar inte riktigt fastna i mitt huvud, kan man vara musikteoridyslektisk? I så fall är jag det.
Politik ska vi inte tala om, jag har förstått att Moderaterna är det ondaste partiet och att ondskan minskar när man närmar sig vänsterkanten. Miljöpartiet tror jag är bra, det hör man ju på namnet.
Geografi är uncharted territory. Jag har länge trott att Lund legat på östkusten, har fortfarande svårt att skilja på Helsingfors och Helsingborg (jag KAN skilja på dem, men det tar några sekunder). Jag har noll koll på vägar, börjar sakta förstå att vägen mellan Sandviken och Gävle heter Riks 80, mycket mer än så vet jag inte.

Där kom ett gäng bekännelser, så nu är det er tur kära läsare att berätta vad ni har noll koll på.

Helgen då allt gick på tok men ordnade sig till sist.

Denna helgen spenderades i Göteborg på vevlirekurs.

Min lira har varit på ombyggnation i Falun den senaste tiden, men skulle förhoppningsvis anlända i tid för kursen. Det gjorde den inte. Saker drog ut på tiden och den blev kvar i Falun medan jag for mot västkusten.
Tiden på tåget blev nervös, vad skulle jag spela på nu? Ringde Anders Å och berättade som det var, fick några nummer till människor i Göteborg som kanske hade ett instrument att låna ut. Fick tag på en Erik E som lånade ut sin lira på stört, dock så bodde han så otympligt långt bort från staden att det skulle bli svårt att hämta den.
Väl framme får jag ett telefonsamtal där Anders har fixat så att jag får låna en lira den första dagen. Phew! Lättnad!
Senare på kvällen ringer samme Erik E och berättar att han ska komma in till stan och kan ta liran med sig. Doublephew!
Så allt fixade sig till sist!
Trodde jag…

Det var meningen att jag skulle bo hos min goda vän Anneli i Kortedalatrakten, men får ett sms som lyder nåt i stil med ”aj aj, ont i magen, ska in på röntgen”.
Som den nervöse person jag är så blir jag… nervös. Dock så kommer snart ett till sms som berättar att Annelis vän Andreas kommer att ta hand om mig. Triplephew!
På Lördagen dök dock Anneli upp igen, med ett apotek i en påse och ett leende.

Kursen var väldigt givande, jag har fått riva ned mitt ruckel till spelteknik och börja bygga nytt med stadig grund. Roliga människor var det också, många nya ansikten. Tre danskar var det också, så jag var tvungen att hejda mig både en och två gånger för att inte spela ”Krigsvisa mot danskarna”. Vi har ju haft fred i några hundra år nu, så det vore ju dumt att starta nåt igen.

Vilsen som jag var höll jag på att förvilla mig när jag skulle till stationen för att åka hem. Efter några svängar så hittade jag två chicka damer att fråga. De var norskor och skrattade åt mig när jag frågade efter vägen. Stationen låg ca 25m bakom mig. Ja, jag är nog nummer 1 när det gäller att ha noll koll.

På vägen hem så blir tåget stående för att någon valt att hoppa framför det. Sorgligt sorgligt, men samtidigt; ge fan i att ta livet av er framför tåg! Lokföraren sitter på första parkett och ska inte behöva uppleva sådant!

Ridå!

Yoga och en av världens roligaste filmscener.

Gick på en testa-på-omgång av yoga igår. Det var schyst och avslappnat, instruktören såg ut som Peter Petrelli från Heroes (inte nog med det, om man skulle hänga med på deras yoga-indienresa i januari så skulle man få träffa Dr. Suresh!). Det gick bra att utföra övningarna trots min läkande tatuering, tyvärr så var grundkurserna redan fullbokade så det blir till att vänta till v.8. Way…

Åsså världens roligaste filmscen, tagen från Picassos äventyr med Gösta Ekman.

Frusna i tiden

http://www.widelec.org/stare_fotografie,id,1489.html

En sida innehållandes helt slumpmässiga bilder från tider som flytt. Vissa roliga, vissa hemska, och som den sista bilden längst ned, totalt hjärtskärande.

Tog länken från ”Mitt eget jävla narnia”-bloggen. Länk till höger ——>

Hjältar

Nu i dagarna utses ett gäng nobelpristagare. Män och kvinnor som verkligen bidragit något till mänskligheten. Ändå så är det endast på tidningarnas sportsidor det talas hjältar. Så fruktansvärt befängt! Sport är bara underhållning men ändå ska utövarna benämnas hjältar för att de lyckats få in den där bollen i mål. Verkligen en bedrift värd att hjälteförklaras för.