Påsken har varit kanon. Inte för mycket ansträngning, alldeles för mycket smög. Åt godis tre dagar i rad, joggade noll dagar i rad. Hälsade på hemma i Järbo där allt var sig likt precis som det ska vara. Träffade storasyster och fina familjen Sporrong (avslöjande stjärtbilder finns i bilddagboken!). Fick en massa verktyg av far, sticksåg, slagborr, slipmaskin you name it. Allt som behövs för att kunna bygga en halvdan modellbåt eller bedriva tortyrkammare. It´s all good!
Värken sitter fortfarande i, och den beter sig precis som senast. Ryggvärk på en punkt som gör det hopplöst att vända sig i sängen, som sedan börjar krypa försiktigt ut i högerarmen för att slutligen bosätta sig en stund i armbågen. Måste göra om min spelstil.
I övrigt har jag läst Tom Strong, Alan Moores senaste skapelse. Den är kort och gott genialisk. Rekommenderas varmt till alla som gillar Alan Moore. Har även läst ut Torgnys Norrlands akvavit som var riktigt trevlig. Rolig var den också, flera gånger kom jag på mig själv med att något gubbigt tänka ”åhååååå hå hå!” åt roligheterna. Fortsätter med mer svenskt, Vem älskar Yngve Frej av Slas. Vi är alla fornminnen förr eller senare.
Appropå rubriken, snart borde vi få reda på om jag får sparken eller inte. Vi lever i spännande tider.
boken om Yngve är det bästa som skrivits i det här landet. överhuvudtaget.
Herr W: Nja, det bästa vill jag nog inte påstå. Men du får gärna förklara varför jag har fel