Träningsvärk i benen och lite tatueringsvärk på ryggen. Annars allt peachy.
Tatuerade alltså i går, det gjorde ont, värre än vanligt. Gjorde lite blandat smågodis till ett grovt rabatterat pris. Det gick bra ett tag, kunde t.o.m sitta och läsa The road (vilken är riktigt bra by the way, av författaren till No country for old men), men till slut blev det för mycket. Aj aj.
Åkte hem, vrålhungrig, och kastade i mig lite för mycket makaroner och falukorv. Kroppen sa ifrån i stil med “Nej, nu har du fixat ett jättesår på ryggen, inte en chans att jag lägger energi på matsmältning” och detta resulterade i toalettbesök, skakfrossningar och tidigt sänggående. I samma veva myntades uttrycket “Ynkälskel” (känns som en avlägsen släkting till Pälsängern fast mycket finare, vad säger ni om det akademiker som läser det här?), vilket är ett litet fint djur som är väldigt ynkligt för tillfället, med andra ord jag.
Woven Hand i spelaren idag.
Hej. Jag är en akademiker som läser det här. Pälsängrar är onda djur som invaderar ditt hem och dina kläder men inte din mat, tack kära gud. Jag kan tänka mig att den har en släkting i ynkälskeln dock, och att de tillsammans har gett upphov till åtskilliga mytologier, som yin och yang till exempel. En är snäll och en är elak. En känd huskur för att båda ynkliga ynkälsklar är blåbärssoppa, te och skorpor, samt någon som kommer med dessa saker på en bricka. Lycka till.
av: emma den oktober 13, 2008
, kl. 5:39 e m
Ynkälskel var ju ett underbart ord om inte annat! Och Woven Hand är också underbara. (Och ja, jag är också akademiker).
av: Joun den oktober 15, 2008
, kl. 10:52 f m