Erik kom över för att hjälpa mig med datorn igår. Cubase måste fixas och jag hade noll koll. Det visade sig att jag behövde nån av alla de där sladdar som man får med varje gång man köper dator. Ni vet de där sladdarna som alltid blir över och hamnar i en låda tills man tänker ”Näe, de där kommer jag aldrig att behöva” och slänger dem.
Jag hade alltså slängt de sladdar som behövdes.
Det är konstigt det där. När jag var yngre ansåg jag mig rätt hajj på datorer, jag var för fan datoransvarig för min klass i hela högstadiet (vilket oftast betydde att jag fick hjälpa folk med Word). Nu är det mesta frågetecken, så fort det blir fel muttrar jag ”va fan ska det va så jävla svårt för va fan tänkte programmerarna på det är här är inte användarvänligt fy fan satan”.
Tur att man har vänner som kan nånting.
Idag ska det shoppas. Sladdar.
