Igår for vi till Uppsala för att gratta Elins vänner E och V. Jag är ju inget societetslejon direkt, inte ens en societetslemur eller societetsplankton. Jag har inga direkta peopleskills överhuvudtaget, förutom känslan för när man skall hålla käft, vilket kombinerat med min avsaknad för offensiv talförmåga får mig att framstå som… tyst.
Så fort vi kommer fram märker jag att det är en hel del människor där, mitt spindelsinne tinglar och jag slår på garden. Väl inne verkar alla trevliga på ett trevligt sätt. Jag finner en bokhylla och i bokhyllan finner jag Amigaversionen av Monkey Island II (alla som känner mig vet att jag hyllar de spelen till skyarna). Har inte hunnit mer än att plocka fram det förns en lång läkarstudent vid namn Lars dyker upp och lovprisar Monkey Island. Lycka uppstår. Sen står vi och, i ett nästan hetsigt tempo, utbyter nördreferenser och minnen från då det begav sig. Sen sätter alla sig vid ett bord och det börjar diskuteras superhjältefilmer och tv-spel. I reached Nerdvana!
Ibland älskar jag att ha fel.
Ikväll blir det folkdans igen, det ska bli skoj.
