Ibland krävs det väldigt små medel för att jag ska bli helt till mig.
Nyss hörde jag nåt jag kände igen, radion i avdelningen intill spelade något som jag hört förrut, något som finns i min skivsamling. Väggen i mellan dämpar och mumlar till ljudet, men var det inte Ranarim jag hörde? En av mina favoritgrupper som konstigt nog aldrig spelas på radio. ”Säkert är det en lång intervju med medlemmarna efter låten” tänker jag. Antagligen var det så, och jag missade allt, för ord tränger inte genom väggen.
