Inför veckans långa arbetsdagar så har jag laddat spelaren med inspelningar av årets sommarpratare.
Igår när jag kom gåendes från bussen mot jobbet lyssnade jag på Michael Treschow och han hade valt What a wonderful world med Louis Armstrong som ett inslag. Precis när jag kliver in innanför murarna, när industriområdet öppnas upp framför mina ögon.
I see trees of green, red roses too
I see them bloom from me and you
But I think to myself what a wonderful world
Jag fortsätter på cykelbanan, skorstenar spyr ut rök, himlen är grå.
I see skies of blue, clouds of white
bright blessed days, dark sacred nights
but i think to myself what a wonderful world
Luttrade, framåtböjda grå människor går om mig, några cyklar förbi med tomma blickar, ett gäng truckar kör dånande på vägen bredvid.
The colours of the rainbow so pretty in the sky.
Are also on the faces of people passing by
I see friends shakin’ hands saying ”How do you do?”
They’re really saying ”I love you”.
Kontrasterna är milsvida. Men samtidigt känner jag att mitt liv snart kommer ta en fantastisk vändning med allt som jag har framför mig, allt nytt som jag ska lära mig och få uppleva.
Det är en underbar värld trots allt.
I hear babies crying, I watch them grow
They’ll learn much more than I’ll never know.
But I think to myself what a wonderful world…
Vilket fint inlägg. Jag blev lite rörd faktiskt.
Du har ju fan talang, det kanske är självkänslan du måste boosta lite
Och sommarpratare ROCKS, du skulle göra en utmärkt lokförare, det hör jag. Jag tror att en av superkrafterna man måste ha på jobbet nämligen är att kunna vara på ett ställe i verkligheten och ett annat i sinnet…. Ett par år på Sandvik borde vara överkurs