Nyckelharpskursen i Tobo har blivit inställd, för få sökande… Vet inte vad som händer nu, kollar på lite andra ställen, hittar jag inget blir det till att återvända till jobbet utan att passera gå. Det ordnar sig alltid, men visst, många förväntningar har fått sig en törn.

Utöver detta har dock semestern varit fantastisk so far, hälsingland och dalarna har visat sig från sin finaste sida. Rättvik är världens bästa stad på sommaren. Konserter, bad och smygpremiär av The Dark Knight (och ja, den är jääävligt bra). Nu befinner jag mig i  Torsång, men imorgon bär det av hemåt till Gävle igen.

Men läs albumet först innan filmen har premiär. Det är bara en av världens bästa serier någonsin.

Jonas Wahlström går från klarhet till klarhet:
http://www.pastan.nu/film/hur-bra-slass-djur-egentligen-1.36031

Kolla även in Mitt eget jävla Narnias inlägg om samma sköna djurkuf:
http://www.mittegetjavlanarnia.se/?p=1168

Om man räknar med den här onsdagen är det tre dagar kvar. Sen blir det åka av. Mest Ford Eskort, eller Röda Blixten som den också kallas.

Röda Blixten fick övningsåka lite i helgen redan. Först tog jag tåget till Borlänge och plockades upp av Elins mamma Iréne. Möter Elin i Torsång där hon och pappa Alf donar med Blixtens stereo som inte riktigt vill vara med (demensen hindrar den från att komma ihåg förinställda radiostationer).

På lördagen far vi mot Stjärnsund medelst långsam körning på dalarnas småvägar. Det är såå vackert där, varför är det inte så vackert i Gästrikland för? Vad tänkte gästrikarna på? Funkis?
Efter nån timmes kryssande anländer vi i fina Stjärnsund, som nu för tiden endast är känt för det hemska som hände där för några månader sedan.
Vi går på bruksmarknaden och köper lite bröd (bakat i vedugn mind you) och honung av två bröder (den ena stammade, den andra skelade, båda bröt med en blandning av gotländska och amerikanska fast de kom från Dalby). Citronhonungen är guddomlig, livsfarlig!
Vi handlar även lite på lanthandeln och sätter oss sedan på en bänk vid vattnet, omgiven av idyll och fågelbajs. Himlarna varslar om stundande oväder och vi sätter oss i bilen, fäller ned sätena och somnar till regnets smatter mot taket.
Nån timme senare går vi och tittar på den vackra kyrkan, läser på gravarna och fantiserar om människoöden. Framåt 18 beger vi oss mot smedjan, kön är redan lång när vi kommer fram. Sofia Karlsson är populär även här.
Konserten är magisk, och trots att jag nyligen sett henne i Gävle så känns det som en ny spelning. Alla i bandet är utbytt utom Sofie Livebrant och den där trumslagaren från Bazaar Blå (som för övrigt körde ett kromatiskt solo på sin tamburin igen, sällan man hör sånt jubel efter ett solo). Jag och Elin rysnjuter konstant i nästan 3 timmar. Hon är fan bäst. Gideon från Quilty imponerar på ett irländskt inslag och ståbasisten drar av ett solo med hakan (han spelar visst i Östen med Resten, vilket kanske förklarar en del). Tre extranummer senare får vi träffa Sofia och får en skiva signerad. Hon är väldigt liten och väldigt trevlig.

Sent i sommarnatten far vi vidare med Der Rote Blitz mot Hälsingland och sommarstugan i Lingbo. Runt midnatt är vi framme och allt är tyst, det enda som hörs är aspens löv i vinden.
På söndagen äts det frukost på en stor sten vid vattnet och jag hinner med att kasta årets första kast med haspelspöet. Inte ett napp, men det gör inget.
Åker in till Carl-Ers (eller Östervik, eller Farfars, kär gård har många namn) och möter farfar och pappa nere vid bryggan. De har fiskat och dragit upp två gäddor vilka farfar genast sätter niven i och rensar. Storasyster med tillhörande familj dyker även de upp.
Åker och handlar lite i Ockelbo (och avsaknaden av röddreadade bikerlokförare är total).
Under ett stilla regn gör jag och Elin årets första dopp och vattnet är inte fullt så kallt som befarat. Det grillas, myses och allt är så där bra som det kan vara ibland. Efter maten dyker riksspelemansfarbrorn upp tillsammans med sin riksspelemanshustru och några gamla skrythistorier får en ny vinkling (pappas välkända “Jag vann en löpartävling trots ett brutet nyckelben” belyses i nytt, aningen mindre smickrande ljus :D). Innan de åker igen spelar de på sina ko och bockhorn och det är magi. Hinner tjata till mig en beställning på ett bockhorn så jag ska försöka föra traditionen vidare.

Söndagen är också bara bra. Frukost tillsammans med storasyster, smultronplockning (fick ihop 2 och ett halvt strå) och sedan får vi testa kokt gädda (smakade helt ok). Åker åter mot Gävle och avslutar dagen med att baka en Pollykaka, så min avhållsamhet från godis har nu farit all världens väg.

Good riddance!

Spenderade helgen i Torsång igen, och som rubriken antyder var det allt annat än ångest =) Bara mys, böcker, glass, solnedgångar, vattenfyllda silvergruvor, skogar, underbara gamla hus, trevliga nya bekantskaper, massor med fika (nu drar vi åt svångremmen!) och så mycket Elin jag bara kunde få tag på.

Jobbar 9 dagar till, den här kommande veckan ska det bandmötas, jammas lite i parken kanske, se Sofia Karlsson i Stjärnsund och sen åka till Lingbo för att spendera söndagen och måndagen där.

Life is some good shit!

Missa nu for helskotta inte Carnivale som borjar ikvall lordag kl 20. Det kommer prov pa det har!!!

Sitter i Dalarna och skriver, en kopp Chai och Sofia Sandén i stereon.

Gårdagen var magisk, vi åkte till en nedlagd silvergruva som fyllts med vatten. Sikten var flera meter och vattnet hade den där färgen som man bara ser på vykort från varmare länder. Några meter bort låg en medeltidskyrkogård och bortom den en sjö omgiven av skog. Vi satte oss vid stranden och åt smörgåsar och njöt av utsikten.

Har börjat läsa på sista delen i Den mörka materian. Skönt med böcker som går fort att läsa efter Selmas något mer krävande historier.

Nä nu ska jag glo lite på vad ni andra bloggare plitat ned!

Ha det!

I fredags drog jag mot Torsång igen. Väl avkliven på stationen i Borlänge möts jag av God save the queen med Sex Pistols, live. Det var lite roligt, ännu roligare blev det när jag stolt sms:ade två musikpolare och skröt med att jag just hörde Sid Vicious. Det gjorde jag ju inte, han har varit död i över 200 år, Jonny Rotten skulle det ju vara.

Helgen var lugn, Elin jobbade på caféet och jag låg och läste mest hela tiden, läste klart A predator´s gold från Hungry Cities-serien, så för tillfället är jag boklös. Hann med ett försök till mete också, men det fanns ingen fisk i hela Dalälven, så jag bakade en paj istället.

På söndagen jobbade inte Elin lika sent så vi tittade på Lars and the Real girl, en rätt så rolig feel-good film med något annorlunda tema och åt sockerkaka (jag är en fena på att baka när jag har tråkigt). Extrapoäng för att huvudkaraktären heter Lars Lindstrom (namne med min farbror Eskilstuna-lektorn) och att Ryan Gosling tagit ett steg upp i karriären från Young Hercules till bra film.

Imorse klev vi upp 04:45 och stackars Elin skjutsade mig till tåget.

 

Ibland krävs det väldigt små medel för att jag ska bli helt till mig.

Nyss hörde jag nåt jag kände igen, radion i avdelningen intill spelade något som jag hört förrut, något som finns i min skivsamling. Väggen i mellan dämpar och mumlar till ljudet, men var det inte Ranarim jag hörde? En av mina favoritgrupper som konstigt nog aldrig spelas på radio. “Säkert är det en lång intervju med medlemmarna efter låten” tänker jag. Antagligen var det så, och jag missade allt, för ord tränger inte genom väggen.